Om ögonblick

- Jag satt på bussen och lyssnade på musik. Jag kollade liksom bara ut genom fönstret hela tiden, och så kände jag att nåt kliade mig i nacken. Det var precis som nån tog i mitt hår i nacken. Jag rös så där jättemycket. Tyckte det var jättepinsamt att vända mig om, så jag försökte se vem det var genom att kolla bakåt i fönstret. Jag såg att hon var jättesöt men jag såg inte så mycket. I alla fall, jag vände mig om framåt och då kände jag det igen. Jag blev alldeles stirrig inombords. Tänkte att nu måste jag få ögonkontakt med henne. Jag låtsades att jag skulle hitta nåt i min väska, och jag vände mig snett bakåt. Tittade på henne, men hon kollade ut genom fönstret. Hon verkade inte alls bry sig om mig. Jag lutade mig bakåt och bussen var snart framme vid torget. Och så kände jag det igen. Det måste vara hon som gör det där, tänkte jag. Nu vände jag mig om snabbt och tittade på henne. Liksom ”hey vad gör du?” fast utan ord. Hon kollade på mig som om jag var skitkonstig. Jag vände mig och fattade ingenting. Hon hoppade av vid torget och jag såg henne gå. Då tittade hon in i bussen, på mig, och log.